Kidpower's nyhetsblad/forts.

E-bladet
December 2005
Våldsförebyggande och självförtroendehöjande utbildningar
i personlig säkerhet för alla åldrar och förmågor.

Bästa vänner och misstag - En sann berättelse

		Det var en gång flicka som lärt sig KIDPOWER som gick till sin bästa kompis hus för att sova över. Vi kan kalla henne Anna och vi kan kalla hennes kompis för Mikaela. Har någon av er övernattat hos en vän? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand). Anna och Mikaela bestämde sig för att vara vakna efter att Mikaelas föräldrar bett dem att lägga sig och sova. Har någon av er någonsin stannat uppe längre efter det att vuxna har bett er sova? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand). När alla gått och lagt sig sa Mikaela till Anna "Jag är sugen på något! Kom så går vi och tar lite godis i köket!" Har någon av er tagit godis eller chips när ni egentligen inte fick det? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand.) Sedan sa Mikaela, "Kom vi tittar på en videofilm. Det finns en film för vuxna som jag vet att vi egentligen inte får se. OK?"

Anna tyckte att detta lät spännande och sa, "OK!" Även om hon visste att det var emot reglerna. Hon tyckte att vuxna har för många regler! Är det någon av er som tycker att det finns FÖR MÅNGA REGLER? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand.) Har någon av er någonsin brutit mot reglerna med flit? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand.)

I alla fall, när de krupit ihop tillsammans och åt godis och tittade på filmen, började Anna känna sig mycket obekväm med vad hon såg. Hon tänkte "Det här är ju äckligt. Men jag vill inte att Mikaela ska tro att jag är en barnunge! Och vad vet vuxna egentligen!" Så hon sa ingenting. Har någon av er tänk att ni inte vill att era vänner skulle tro att ni är en barnunge? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand.)

Plötsligt, började Mikaela att ta på Annas privata kroppsdelar mellan hennes ben. Anna var chockad. Hon tänkte, "Det här är min bästa vän. Jag vill inte att hon blir arg på mig. Men det här känns inte alls bra! Och jag har redan brutit mot en massa regler. Vi har stannat uppe för länge. Vi smyg ätit godis. Vi har tittat på en film som vi inte fick titta på. Jag kan inte säga nej nu. Och vem ska jag prata med? Jag känner inte Mikaelas föräldrar så väl. De kan bli arga på mig."

Anna var så förvirrad att hon bara väntade utan att göra någonting. Vilka andra val hade Anna? (Låt barnen svara. Om de inte kommer på något - hjälp dem.) Skulle hon kunna säga åt Mikaela att sluta? (Nicka) Skulle Mikaela vara en god vän om hon blev arg på Anna för att hon sa åt att henne att sluta? (Skaka på huvudet) Om du gör ett misstag ska du fortsätta att göra fler misstag? (Skaka på huvudet) Kunde Anna ringt hem? (Nicka) Även mitt i natten?(Nicka). Kolla med dina föräldrar så att du vet vem du kan ringa om du får ett problem, även mitt i natten.

Anna kände sig så upprörd över det som hänt att hon tvingade sig själv att glömma bort det. Det var svårt men varje gång hon kom ihåg så gjorde hon så att hon glömde det igen. Har du någonsin gjort så att du glömmer saker som du mår dåligt av? (Räck upp din hand och ge barnen möjlighet att räcka upp sin hand.)

Omkring en vecka senare, hade Anna en mardröm. Hon vaknade och sa till sig själv, "Åh nej, det var inte bara en dröm. Det hände verkligen! Jag bröt alla säkerhetsregler. Jag känner mig så dålig. Jag har så blandade känslor kring Mikaela. Hon gjorde något som fick mig att må dåligt men hon är också min bästa vän. Det har gått en hel vecka! Jag kan inte berätta detta för någon nu!" Vilka andra valmöjligheter har Anna? (Vänta på förslag) Är det NÅGONSIN för sent att be om hjälp? (Skaka på huvudet) Just det! Problem behöver inte vara hemliga och det är aldrig NÅGONSIN för sent att berätta.

Anna fortsatte att må dåligt och fortsatte att göra så att hon glömde under två års tid. Till slut försökte hon berätta för sin mamma (Eller pappa) Hon sa, "Mamma, Mikaela beter sig konstigt."

Hennes mamma svarade, "Vad menar du med konstigt?"

Anna sa, "Hon får mig att känna mig obekväm."

Annas mamma sa "Det gör inget gumman. Saker och ting kan förändras med vänner när man blir äldre. Du kanske kan försöka prata med Mikaela eller leka med någon annan."

Anna gick iväg och kände sig fortfarande upprörd även om hon inte visade det för sin mamma. Hon tänkte, "Mamma bryr sig inte om vad som hänt med mig! Jag har mått dåligt under så lång tid och hon bryr sig inte ens!" Vad tycker du? Bryr sig Annas Mamma om Anna? (Vänta på respons) Vad mer kunde Anna ha gjort? (Vänta på förslag) Berättade hon allt som hade hänt för sin mamma? Kan hennes mamma läsa hennes tankar?

Till slut gjorde Anna ett nytt försök att berätta för sin mamma. Hon sa, 'Mamma, något har verkligen besvärat mig under en lång tid, och jag är rädd för att du blir arg på mig för att jag inte har berättat tidigare. Men en gång när jag var hemma hos Mikaela var vi vakna senare än vad vi egentligen fick och tittade på en film som vi inte fick titta på egentligen, och hon tog på mig på ett sätt som jag vet bryter mot våra säkerhetsregler kring privata kroppsdelar och jag känner mig som en riktigt dålig person."

Annas mamma sa, "Du är inte en dålig person Anna. Du och Mikaela har bara gjort några misstag. Jag är glad att du berättade för mig. Vi pratar lite mera tills du känner att du mår bättre och vi kommer även att prata med Mikaelas familj. Jag tror att hon behöver hjälp också."

Ni har alla gjort ett jättebra jobb med att komma på olika valmöjligheter åt Anna.

Ibland har människor som barn älskar problem. Ibland är deras problem så svåra att de gör saker som skadar barn eller får dem att känna sig obekväma. Om detta händer dig eller någon du känner, betyder det inte att någon är dålig. Men det betyder att alla behöver hjälp. Sättet att få hjälp är att berätta för en vuxen du litar på. Om den första vuxna du berättar för inte förstår, försök igen. Om den vuxna inte hjälper dig berätta för en annan vuxen. Om en vuxen säger åt dig att inte tala om det, berätta för en annan vuxen. Fortsätt att berätta tills någon hjälper dig med problemet.

< tillbaka